,

Wonderful dag i plugget. En sammanfattning kan vara följande. Två timmar rast, no spanish, ben&jerry´s tills vi sprack, the hills med projektor, massage, halvsov, slutade tidigt, toffsar på hampz, sola och slutligen hemma, ja nu spricker ju den härliga dagen då ekonomi måste bankas in i huvudet på mig men annars så har det varit lovely. 

Hahaha, lojs visade mig i skolan en himla rolig hemsida, onodiginformation.se (vet inte hur man fixar så att man kan klicka på den, duktigt) . Massor av random information. Haha onödigt men shit vad roligt tidsfördriv. Visste nu till exempel att år 1994 släpades 36 021 felparkerade bilar bort i New York? Nee, tänkte väl det, men nu ploppade hampz upp här i högra hörnet på skärmen så ska nog tracka honom lite nu. Ja tråkigt är ett alldeles perfekt ord för vad jag har nu. Whats craaackiin fooks? ... men ... vad leker jag likosm.  C ya

Yeeeey! han gick vidare i idol, congratz daviiid!

Hola chachas! sitter hos antonia i trånkan och äter morötter med dipp och kollar på film. Riktigt trött efter dagen och det är även toni efter gårkvällen så snart somnar vi nog båda två. Har jobbat idag på det berömda mcdonlads. Mitt bleka face fick ingen färg på grund av det så imorgon satsar jag på en dag in the sun. Igår vart det film med nord, slumdog millionar, bra film måste jag säga så den rekommenderas. Nu ska jag återgå till morötterna och dippen, (okej, vi käkar även godis men tänkte först inte nämna det då det lät bra nyttigt med morötterna). See you guy´s

söta människa!

Sitter och tittar på entertainment now, lite små kul. Fick just reda på att mamma mia musikalen nu finns på 11 olika språk och 40 miljoner har sett den, det ni! & Right round låten med Flo Rida är den mest spelade låten och ja mycket kan man lära sig på detta.

Kvällen bjuder inte på speciellt mycket, fast hos marcus men orkar inte ta mig dit då jag måste hem rätt tidigt iallfall (jobb imorgon). Ja, det kanske låter lite små fånigt att sitta hemma en fredag bara för att jag ska jobba dagen efter men är fortfarande ny på donken och får se till att lära mig allt utantill innan jag kan vara ute¨kvällen innan, & ja det suger men that´s life.
 
Ikväll blir det iallfall browniebak och film med pappsen. Trevlig helg!

Skulle just baka underbara brownies då ja märker att vi bara har ett ägg, fan. Sur som ett bi är jag nu, jag ville ju ha brownies!

Har jag tidigar nämnt att det är någon äcklig männsika i vår klass som går runt och tar saker?! Nej men isåfall så har jag det nu. Pengar och busskort är det som har blivit stulet och det är inte lite heller, 500 spenn här och 500 där ... Ja iallfall så upptäcker jag imorse att lite av mitt smink är borta så sprang runt som en galning i hela huset och letade innan jag kom att tänka på att någon faktiskt kan ha tagit det i skolan, tittade i plånboken och upptäcker att den är rensad på mina nittio kronor som jag hde där. KUL, verkligen. Men seriöst, har man inte råd att köpa eget smink är det fan något fel. Vidrigt. Skaffa jobb eller gnäll på mamma&pappa. Människan i fråga är ju störd i huvudet på riktigt. Detta har hållt på väldigt länge också och saken är den att lärarna har inte gjort något åt det förutom att typ prata vett med oss typ, "men hörrni, ni vet ju att man inte ska ta saker av varandra. Sluta med det nu" vad förväntar dom sig liskom, "okej fröken vi ska inte göra om det" eller(?) Ja nu har de iallafall sagt att de ska sätta upp en kamera i kapprummet, Thank God for that. Även om det är en aning sent. usch, jag hatar dig äckliga människa! skrämde jag dig nu kanske? nej troligen inte ... önskar att jag kunde lura fram vem det är men det kommer antagligen aldrig att hända. Har dock mina aningar.

Sitter och väntar på tess min bebis och försöker få mitt humör en aning bättre med musik av Tyler Hilton och även Michael Bubel. Tack för mig.

 
wonderful

Satt och tittade på Nytt läge på tv 3 för någon timme sedan och denna gång va det farmors gamla hus. Hihi lite små kul och ja fint blev det nog i slutändan men det va lite läskigt att se allt rivas ner bara så där. Har ändå spenderat mycket tid i det huset när vi var små men men det va lite kul att se det så där på tv iallfall, det är ju inte varje dag.

Igår skickade jag föresten in alla appliccation papper till usa och allt såg bra ut än så länge sa Explorius. Nu får man bara hoppas att jag blir godkänd av värdlandet, usa, vilekt jag iof inte tror kommer bli någroa som helst problem. Näsäa sak nu är infomötet den 10 maj. Excited!

Denna kväll blire inte party utan som rubriken säger, chillerill mith my sis. Mysigt. Käkade middag för ett tag sen och snart smäller vi också i oss Ben&jerry´s caramel chew-chew. Mumma. Imorgon är det jobbdax och skojja inte vad stressigt det kommer att vara. Shit pommes säger jag bara. Imorgon ska också alla till my frisnd hampz och grilla vid eftermiddagen och umgås lite. Senare ska de tydligen dra vidare någonstans så för mig känns det som att jag stannar hemma imorgon också eller hittar på något annat. Ja saken är den att han bor på dalarö vilket är väldigt långt bort och pgs att jag jobbar at-you-know-were så hinner jag troligen inte med det. Men that´s alright, that´s ok, nananannaaa (bring it on u know). njaaa, ska fortsätta chillerilla med syrran och kolla på talang nu, pysss

Sitter och tittar på vänner. Börjar att gilla det mer och mer faktiskt. Men anna och manda är då fantastiska då jag inte finner ord för hur mycket de gillar den serien. Äntligen är jag klar med mitt samhällsarbete, fick trots allt ihop tillräckligt många sidor så imorgon kan jga lämna in den. Är så trött på den uppsatsen nu så det är galet. Imorgon var det Grey´s och gudars vad sorgligt det va då. Det avsnittet måste ni se, plus att när jag kom hem så gick det avsnittet då Izzie ska "hjälpa" Danny med hans hjärta och klipper av den där sladden till hjärtgrejen. Ja, det är lika spännande varje gång, när man hör pipet att hjärtat slutat slå och just då slutar avsnittet. Jajja slut pratat om det tycker jag nu.


Håller på att ta fram bilder på vänner och familj också. De ska laddas upp och med i apliccation papprerna och familjen ska kunna se dom senare så det gäller att välja med omsorg. Hehe, nej nu måste jag fortsätta mitt spanande efter glamorösa bilder!

mia säger:

ansypantsy

haha

alltså

jag älskar mina nicknames.

hahaha, snuttis! Men ja, det är faktiskt himla härligt. Lite småkul sådär. Hon är liskom jag ,om jag får säga det själv, ganska påhittig när det gäller sånt. Ja, bara för det så kan jag inte komma på något riktigt funilgt för stunden men annars så brukar det komma upp lite då och då, som när man inte orkar säga hela ordet eller vill impa på någon kanske ... eller kanske inte ... Och det braiga är också att det inte bara är nicknames på personer som jag menar nu heller, nej precis, på allt möjligt!

Nej nu belv det ett litet crazy inlägg detta men sånt är ok ibaland också såklart. We(mia&me) love nicknems, okay!? 

miuuutt&jag, empan fick also vara med på ett hörn,  c ya!

Imorgon är det sista dagen på detta underbara lov ... lite småtråkigt, eller väldigt tråkigt. Ska ägna morgondagen till plugg av svenska, shakespeare och renäsanssen, kul. Ska iof utföra allt arbete med pluttigumman Jenny och det kommer sannerligen underlätta dagen.

Igår kom jenny hit frammåt kväller och istället för att bara ligga i soffan och ta det lungt så ändrades våra planer till grillning vid långsjön. Vi gick ända till sjön men tog bussen hem ett litet tag senare då det var himla kallt och elände. Marsmallows (hur stavas det?) fick vi iallfall i oss, och goda sådan också. Frammåt natten somnade vi till Bring it on, I loooooooove, och vaknade himla massa timmar senare. Jenny tog sig hemmåt och jag åkte och träffade Mysan i stan för att strosa runt lite och senare bio, därav rubriken. Filmen var bra, bara så ni vet! Nu lockar tven må ni tro, puuussss!

Det skrämmer mig lite. Det är plötsligt verkligt. Det är så stort. Ett år hemmifrån. Det känns oerhört läskigt men ändå så roligt och spännade.

Själva tanken att åka ivåg till usa har jag nog alltid haft i bakhuvudet trots allt. Många i släkten har åkt och min pappa är en av dem. Av honom har jag fått höra mycket om året i usa och hur bra han hade det. Det låter alltid som ett toppen år när han pratar om det och visst fanns tanken att jag skulle kunna uppleva samma sak men det var bara en tanke som jag förut nöjde mig med att ha som just en tanke, det var ingenting jag ville just då. Mamma och pappa frågade inte så mycket om ifall jag ville åka då jag sagt att jag inte vill göra detta när det diskuterades om min syster kanske skulle åka. Även hon nöjde sig med tanken. I usa förra sommaren kom det också endel frågor om jag skulle göra samma sak som pappa, men ett klart nej fårn min sida även då gjorde att det inte togs upp mera och vi lämnade det som det var. 

Nästan likt en chock kan jag tänka mig att det kom för mamma och pappa då jag i början av mars pratade om att faktiskt åka ivåg sådär över ett år. Pratade med mamma lite om det och bara sådär över en kväll bestämde jag mig från första början. Jag ville åka, men ingenting var då helt säkert och jag hade ju då ännu inte skickat in anmälan så ångra sig kunde jag absolut göra. Höll det för mig själv lite i början, vände mig vid själva tanken liskom. Sedan såg jag att det var en dryg vecka kvar till sista anmälningsdatumet. Pratade mer om det med mamma och pappa, skickade in anmälan till olika organisationer och inom en vecka ringde de om intervjutider. Blev ganska så rädd av tanken att jag skulle på en intervju, där jag skulle prata engelska och besvara frågor som var grundande för hur vida jag skulle åka eller inte. Men det som var mest nervöst var nog att de skulle bedömma mig utifrån hur intervjuen gick och hur jag fungerade som person. De skulle avgöra om jag var mogen för ett år i usa helt enkelt. Trots all nervositet gick intervjuerna bra och en vecka senare fick jag brev hem, jag hade blivit antagen. Jag ringde runt till alla möjliga och var helt klart lycklig vid det laget. Leendet fanns där hela tiden och jag kunde inte släppa tanken på att det faktiskt var sant att jag nu skulle åka.  

Till en början tänkte jag mest på hur roligt det skulle vara och hur mycket jag skulle få uppleva under det året. Jag skulle skaffa mig massor av nya vänner och uppleva en helt ny kultur och lite av en annan värld. Men sen tänkte jag självklart på hur det skulle vara om jag inte trivdes alls. Tänk om jag inte får några vänner eller att min host mum är allmänt konstig och dum. Kanske trivs jag inte i skolan eller inte ens bland männsikorna jag varje dag kommer att vistas bland. Alla vänner tyckte såklart både att det var roligt för min skull, men också tråkigt. Vissa slängde endel knäppa kommentarer och andra var superglada. Många påpekade hur mycket jag skulle missa här hemma, studenten med min klass speciellt och allt annat som skulle hända året då jag skulle vara i usa. Men sen tänkte jag också, tänk vad alla ni andra missar. Visst är det tråkigt att inte ta studenten med min underbara klass och att börja med 93:orna sen till tvåan då alla andra börjar trean men det är ändå så mycket som jag kommer att uppleva, jag tror absolut att allt detta är värt det. Det där med att jag inte skulle trivas har jag nu släppt och jag tror att om detta ska kunna bli ett roligt och lärorikt år så måste jag se det från den positiva sidan. Och varför skulle jag inte trivas, eller inte få vänner. En helt ny tjej från ett helt annat land blir nog inte den personen som man inte lägger märke till. Jag måste tro och tänka att jag kommer klara mig helt utmärkt under året för att det faktiskt ska fungera och just nu tvivlar jag inte speciellt mycket på det heller.

Självklart känner jag att det ska bli tråkigt att lämna alla vänner och familjen, tro inget annat, men sen kan man ju också tänka att det är ju bara ett år. Tänk så snabbt detta år har gått, jag menar sedan jag och alla andra börjde fårsta året på gymnasiet tills nu då det snart är sommarlov igen. Att säga 'hej då' kommer antagligen vara extremt jobbigt, många tårar och mycket kramar kommer att behövas det tvivlar jag inte en sekund på. Och att jag kommer sakna alla här hemma är också en självklarhet. Ni, vänner och familj, är ni som står mig närmast om hjärtat. Ni finns och stöttar, ni skrattar och gråter med mig vilket jag är glad för. Så alltså kommer det bli något av det svåraste, att lämna er vid flygplatsen, men det är också en del av hela äventyret, att låta andra människor påverka en så som ni gör när jag är hemma. Att låta andra människor komma mig nära in på hjärtat och beröra.

Det här utbytesåret har inte börjat än och det dröjer cirka fem månader tills jag åker, men själva äventyret började den dag då jag skickade in ansökan och fick veta att jag kom med. Det här är en stor bit av mitt liv och antagligen kommer det här året att forma mig som person så som allt annat har påverkat och gjort mig till den person jag är idag. Jag är säker på att detta kommer bli ett år att minnas och att mina vänner i usa kommer att vara minst lika underbara och som ni är.

Föresten så var det kanske inte meningen att detta skulle bli en så himla lång text men det var skönt att skriva allting och congratzzzz till dig/er som haft orken att läsa hela alltet. Och sen skadar det heller inte att ni lämnar en liten, liten kommentar fellas!